Hej.
En tjej på 23 år. Gift med världens finaste, en dotter på snart 5 månader, en ny liten påväg.

Min dröm har alltid vart att skriva en självbiografi. Börjat med skrivandet ett antal ggr, men har alltid slutat med sönderrivna blad.. Tänkt att jag tar de sen.
Inom mig finns de väl kanske nån slags rädsla om att bli dömd av mitt tidigare liv, eller mitt sätt att skriva.

Jag kommer att vara anonym i min blogg.
Kanske detta blir den slags terapi jag aldrig fick?
Kanske kan jag hjälpa andra, bara genom att lyssna eller ge ett gott ord på vägen ?